Till minne av Martyn James Brown

En brorsa har gått ur tiden. 

Martyn James Brown somnade in 28 december, tillsammans med sin familj, efter en lång kamp mot en serie strokes. 

Som medgrundare av Team17 1990 var Martyn en central figur inom spelindustrin i över 35 år.  
Han var en älskad och väldigt respekterad människa i den globala dataspelsvärlden. Han bidrog genom sitt liv  till mer en 50 spel, inklusive klassiker som Worms, Alien Bread och Lemmings. 

Han var dessutom den absolut busigaste människan jag har träffat. Från den första gången vi träffades någongång för mer en tjugo år sen till den sista gången jag kramade honom på Game Connection 2023, när han redan var drabbat av stroke och hade svårt att gå och med förlamad högerarm, kändes han som en självklar lillebror. Det fanns liksom inga filter. När man hängde med Martyn var man en del av familjen (det var bra om man gillade Guiness och det obskyra spelet Perudo).

Historierna om Martyns bus är redan en del av Dataspelvärldens mytologi. Hur han stoppade en tallrik med fisk i någons väska, hur han uppträdde i nunnedok eller djurmask. Eller hur packad han kunde vara. Lika många historier, kanske inte lika spektakulära, finns det om de otaliga spelutvecklare som han hjälpte med sin generositet, råd och relationer.

Även för den tidiga svenska spelindustrin var Martyn en central figur.  Det tidiga Team 17 hade svenskar anställda som kom hem med huvudena fulla kod och idéer.  Någon gång 2003 var han i Karlshamn, då hade det precis startats utbildningar i spel på Blekinge Tekniska Högskola och de första stegen mot att inkubera studenter till företag hade tagits. Martyn var med och gav feedback till studenter, på sitt varma, brutala, ärliga, skämtsamma, allvarliga sätt. 

Middagen på stadshotellet övergick så småningom till att vi hamnade på fest hos studenterna. På kvällen snöade det som bara den. Sjukt bra kramsnö. Väldigt sent på natten kommer Martyn på att vi ska ha snöbollskrig, så ut med 35 pers på Karlshamns gator. Ni får fylla i resten själva, jag kommer ihåg att jag blev grundligt mulat av nämnda buse, sumpa brillorna, så kriget fick pausas medans glasögonen återfanns. Skratten fyllde I vickefall Karlshamns gator. Det var Martyn I ett nötskal. Allt för det hjärtliga skrattet.  

Martyn, nästa gång vi ses ska jag krama om dig, och sen ska mula dig som fan! 

Text av Sten Selander

Martyn omringad av vänner och branschkollegor under en middag på GDC 2006. Martyn tredje från vänster i bilden.